Än så länge går det framåt...

Ja, än så länge så går det framåt med Uffe. Han får flera små mål mat om dagen och diverse mediciner däremellan. Jag har faktiskt kunnat öka på matportionerna lite, och än så länge så har magen accepterat det. Men det är helt klart att han har en känslig mage och jag kommer behöva dela upp måltiderna på mer än 2 gånger även i framtiden. Men är det det som krävs för att han ska må bra så är det så det får bli.

Nu är det bara att hålla tummarna att detta håller i sig antibiotikakuren ut och även sedan när den är slut. Så det inte bara är så att tarmen håller sig i skick så länge den får antibiotika.......återstår att se.......

Förövrigt rullar livet på i vanlig takt.......ganska mycket jobb och lite frítid men så är det väl. Man måste ju ha mat på bordet..... ;-). Nästa vecka ska jag på en jobbgrej i Uppsala så då år Uffe följa med, så han ska få sova på hotell för första gången......får vi se hur det går. Känns bättre att ha med honom när han mår som han mår.

Hundträningen saknar man och jag hoppas att vi snart kan vara igång igen hos Thorvald, men jag kommer inte stressa Uffe måste bli helt bra först.

Inte nästa vecka men nästa igen åker vi med jobbet till Moskva på en 4-dagars konferens. Det är med blandad förtjusning som jag följer med. Ryssland är väl inget land som jag drömmer om att få åka till, samtidigt som det förmodligen blir första och sista gången jag åker dit. Det är ju lite häftigt att kunna säga att man faktiskt har varit där.

Nu är det dags för kvällsmat!

Kram Linda och Uffe

Uffe har fått komma hem :-)

Ja, i fredags eftermiddag ringde veterinären från Västra Djursjukhuset och sa att Uffe fick komma hem. Han hade piggat på sig rejält efter sista antibiotikabytet och inte kräks på 2 dygn :-). Så klockan 15.00 var jag där och hämtade honom, och det var ett kärt återseende. Jag blev så glad att se honom så jag började gråta och han studsade och hade sig av glädje.

Som sagt det var en pigg och glad Uffe vi hämtade, men usch vad han är mager....... visserligen hade han gått upp 2 kilo från det jag lämnade honom förra söndagen, men han väger alldeles för lite för att vara en 14 månaders schäferhane.

Vi fick mediciner med oss hem och tydliga instruktioner om hur vi ska göra med maten nu i början. Så jag och Uffe kämpar på.....det är små mål mat var 3:e timma och diverse mediciner däremellan.....men vad gör man inte för att han ska bli frisk.

Jag får inte göra någon aktivitet/träning med honom på minst 3 veckor......all energi måste gå åt till att bli frisk och gå upp i vikt.

Hur skönt det än är att ha honom hemma så är man ju lite nojig samtidigt.........minsta lilla ljud han ger i från sig som inte är "normalt" så reagerar jag och är rädd att han ska kräkas igen......Men förhoppningsvis så blir han helt bra nu.....det är bara att hålla tummarna att det inte kommer tillbaka när antibioikakuren och dom andra medicinerna är slut......så håll alla tummar ni har.

Nu ska jag gå och krama på Uffe :-)

Kram Linda

Nä, Uffe har inte fått komma hem

.....och det är så himla tomt utan honom..... Han har varit piggare idag men ändå fortsatt att kräkas :-(. Idag på eftermiddagen gjorde dom en gastroskopi för att se om dom kunde se något och för att ta biopsi på magslemhinnan. Det dom kunde se var att han är rejält irriterad magslemhinna och småblödningar på vissa ställen. Veterinären skulle ändra behandlingen lite för att se om dom kunde få ordning på det. Jag saknar honom grymt mycket och tycker att det räcker nu - jag vill att min Uffe-tuffe ska komma hem! Man känner sig så jädra hjälplös, jag vill bara ha hem min glada, busiga stutsboll, men just nu känns det inte så himla hoppfullt. Dagarna är fulla av oro och man försöker sysselsätta sig så gott det går på jobbet för att inte tänka så mycket på det. Mycket tårar blir det också......

Uffe är dålig igen.....:-(

I lördagskväll fick vi åka in med Uffe till Västra Djursjukhuset. Han hade vid flera tillfällen kräkts under dagen och varit allmänt loj, men på kvällen fick han 40.6 grader i feber och var hur slö som helst. Jag ringde och pratade med den veterinären som hade hjälpt mig när han hade diarré, hon trodde inte det hade något samband men ville ändå kolla på honom.

När vi kom dit visade Uffe inget intresse för någon - han brukar älska människor - han bara låg utslagen på golvet. Vi gjorde även en röntgen för att utesluta något i magen.......man vet ju aldrig ibland ser man inte allt dom stoppar i sig......men det såg fint ut. Jag fick ta med honom hem igen efter att han hade fått en spruta med antibiotika och något som skulle lugna magen, och stränga order hur jag skulle få i honom vätska.
Tyvärr så var natten ingen höjdare och han kräktes upp den lilla vätskan han fick i sig.....så på söndag morgon fick jag åka in igen och nu ligger han inlagd på Västra Djursjukhuset och får dropp och antibiotika. När jag pratade med dom igår kväll så hade han kräkts ytterligare några gånger men var ändå vid gott mod. Dom hade även tagit en del prover och såg att det fanns en infektionsbild.
Veterinären skulle ringa mig idag igen efter ronden.

Beroende på hur han mår idag så får vi väl se om dom skulle börja med lite mat......

Jag har bara en sak att säga: Jag vill ha hem min Uffe-tuffe igen, det är så tomt utan honom......

Kram Linda

Inte bara människor som äter Losec...

....även Uffe gör det....

Han har varit jättedålig i magen till och från nu under en längre tid och då menar jag inte bara lite krämig bajs utan det har stått som en kran ur rumpan på honom. Och förra veckan fick jag nog och tog honom till veterinären på Västra Djursjukhuset.

Måste bara säga att dom är så himla bra där. Nu har jag som tur är inte varit där speciellt många gånger, men dom gångerna som har varit det så har dom varit kanon allihopa.

Veterinären gick iallfall igenom Uffe noggrant, kände och klämde, tog tempen, lyssnade på hjärtat, tittade i halsen och öronen. Och Uffe stod bara helt stilla och tog allt med ro :-). Vi tog även en del blodprover på honom, men dom visade som tur var ingenting.

Det slutade med att jag och Uffe fick gå hem med antibiotika och Losec Mups. Så nu ska han äta antibiotikan i 21 dagar och Losec i 14 dagar - det har gått en vecka nu. Veterinären trodde på en bakteriell överväxt i tarmen......och redan efter 2 dagar var han bättre så det var förmodligen det.

Har inte blivit speciellt mycket hundträning det sista, dels har han varit dålig och jag har jobbat ganska mycket och varit ute och flängt. Men förhoppningvis blir det träning nu på lördag hos Thorvald och Sara - det ser vi båda fram emot :-)

Imorgon är det fredag igen och veckan avslutas med en trevlig tjejmiddag med kollegor hemma hos Marie-Anne.

Kram på er

Linda och Uffe