Rejält bakslag

Allt såg ut att gå så bra med Uffe och hans mage......han åt ordentligt och började så smått att lägga på sig och komma tillbaka till sitt gamla jag. Men säg den lycka som vara förevigt.......i söndags natt slog kennelhostan till. Jag vaknade av ett fruktansvärt läte från Uffe, och var övertygad om att nu dör han. Det lät som något satt fast och att han inte fick någon luft........
När jag hade lugnat mig lite så insåg jag att han hostade......och efter lite mer eftertanke så kom jag på att en av hundarna på jobbet hade kennelhosta och varit på kontoret en hel dag fullt hostande.......självklart så var det kennelhosta.....

Ja, vad ska man säga.......han hostar och rosslar som bara den, och vi sover inte speciellt mycket på nätterna......
Än så länge så har han ingen feber och är relativt pigg. Han orkar i stort sätt ingenting, så fort man är ute på en lite för lång promenad så hostar han så man tror att lungorna ska hoppa ur.
Man kan väl säga att detta var inget som han behövde eftersom han redan är såpass nedsatt.....men men vad ska man göra.....? Det är bara att hålla tummarna att det inte går ner i lungorna och blir en lunginflammation.

Han har helt klart ganska mycket otur, men man får väl hoppas att efter detta så har han haft sitt. I slutet på november eller början på december så är det dags för höft- och armbågsröntgen........fattas bara att det ser dåligt ut där också.



Min lille kille........